WOW

Åh. Vad Way out West var fantastiskt!

Det finns verkligen en anledning att det i kortform benämns som WOW.... (eller ja det finns väl två anledningar om man vill vara petig, men här på bloggen väljer vi den entusiastiska härliga och WooooooooW-betydelsen. Mmm. Deal with it.

Hursomhelst, det är med sorg i hjärtat och fem timmars helgsömn i ryggen jag lägger upp dessa bilder.
Jag menar, efter detta så är WOW ett avslutat kapitel och jag kan inte göra annat än att börja räkna ned till nästa år... Men nu kör vi - bilder från när det blev så sent att mobilnätet tillslut totalkapitulerade!

Strövist dokumenterande av Jessans lördag på WOW

 Pulp spelade och var jättebra.
Stor fördel med att se band som var hetast för cirka femton år sen: Alla deras fans är äldre och inte hysteriska kids så man kan tränga sig jättelångt fram utan att riskera trängseldöden.

Mitt nästa jobb: konsertfotograf?

Jag och Ida hittade den mest öndiga och förskräckliga platsen på hela festivalen. En INTERNETFRI ZON! FLÄMT!

Jag vill ta tillfället i akt och återigen påminna om att jag gått i dramaklass #AndTheOscarGoesTo...

När jag byter karriär till konsertfotograf ska jag pusha min vän Jimmy att bli designer istället.
Se vad han skapade i Golden Wave-tältet.
Jag tror att tröjjor med krokodil-tryck och franskklingande namn kan bli en hit..

Vi tog oss in i press-rummet genom att vara allmänt coola.
Jag ser urdeppig ut men Ida är så glad och söt så givetvis är jag en GOD VÄN och lägger upp denna bild.

Såhär tjusigt såg det ut därinne (och på toaletten hade de marmor och skålar med potpurri) känner att detta är den typen av festivalupplevelse jag kan komma att vänja mig vid.
Det liksom ÄKTA och back to basics.

Vi rundar av med en bild på festivalens bästa roddare (till höger).
Tacka honom för att han skaffade massa barn varav ett växte upp till att bli er förträffligaste favoritbloggerska!

Japp, jag och Pappa ses på festivaljobben!
Cool familj helt enkelt.