(Både för mig och för er.)
En ganska dold sida av mig är att jag har svår separationsångest, så nu ska jag runda av här med ett sentimentalt tacktal:
Jag vill tacka Golden Wave och alla underbara människor jag träffat under sommaren för en helt underbar tid. Helt ärligt, detta har varit en av de bästa somrarna i mitt liv och jag är så sjukt glad att jag bloggat mig igenom den och därför har minnen från allt.
Tack alla från ljuvliga mojitokillar, till härliga modellmammor och hjälpsamma Housefans i Falkenberg. Ni är ljuvliga!
Mest kärlek går ut till mina två musketörer från denna sommar - Sofie och Dennis - fan vad vi varit grymma!
Kommer ni ihåg vår första dag tillsammans när vi lärde känna varandra över en sju timmars tågresa till Åre och fyra flaskor vitt? Åh! Så unga och så oskyldiga.
Dennis, vi har nog spenderat mer timmar i en bil tillsammans än några andra - att du inte mördat mig efter alla innovativa billekar är en bedrift i sig!
1 kommentarer:
Åh Jessica, Jessica. Innan jag började läsa detta, klart förtjänta tacktal, så var jag deppig och trött. Nu är jag fylld med nostalgi och glädje och känner hur din separationsångest har kommit även till mig. Tack för en fantastisk sommar, klart den roligaste jag någonsin haft. Det har varit obeskrivligt roligt att jobba med dig, och även om jag övervägt att köra av vägen med flit så att vi båda skulle hamna i Nangijala så är jag väldigt glad att jag har har fått äran (ta inte åt dig för mycket nu) att lära känna dig! Och vi kommer ses snart igen, någonstans på söder med ett glas vitt i ena handen och en drink i andra!
Puss och kram!
Herr Erixon
Skicka en kommentar